Partiella derivator
Intuition: En partiell derivata svarar på "vad händer med funktionens värde om jag ändrar bara en variabel i taget?" — det är som att gå åt öst och mäta lutningen, sedan gå åt norr och mäta lutningen. En sak åt gången.
Definitionen
Låt f(x,y) vara en funktion av två variabler. De partiella derivatorna definieras som:
∂x∂f=t→0limtf(x+t,y)−f(x,y)∂y∂f=t→0limtf(x,y+t)−f(x,y)Kort sagt: ∂x∂f = derivera f med avseende på x, behandla y som konstant. Och tvärtom.
Notationer
Samma sak skrivs på många sätt:
∂x∂f=fx=f1=fx′=DxfSå beräknar du
Steg 1: Bestäm vilken variabel du deriverar med avseende på.
Steg 2: Behandla ALLA andra variabler som konstanter.
Steg 3: Derivera som vanligt (endimensionellt).
Exempel
f(x,y)=x2ysin(y)
- fx=2xysin(y) — bara x varierar, ysin(y) är en "konstant"
- fy=x2sin(y)+x2ycos(y) — nu varierar y, och x2 är "konstant"; produktregeln på ysin(y)
Högre ordningens derivator
Vi kan derivera igen:
fxx=∂x2∂2f,fyy=∂y2∂2f,fxy=∂y∂x∂2f,fyx=∂x∂y∂2fViktigt: fxy betyder: först derivera med avseende på x, sedan med avseende på y.
Blandade derivator är lika!
Om de partiella derivatorna är kontinuerliga (vilket de nästan alltid är i denna kurs):
fxy=fyxDetta kallas Schwarz sats (eller Clairauts sats). Det spelar alltså ingen roll i vilken ordning du deriverar!
Kritiska punkter
En punkt (a,b) är en kritisk punkt om:
fx(a,b)=0ochfy(a,b)=0Det är punkter där ytan är "platt" — potentiella max, min eller sadelpunkter (mer om det i Modul 4).
Nyckelövningar från seminariet
Uppgift 1.1: f(x,y)=ex2+y2 — beräkna alla partiella derivator upp till andra ordningen. Hitta kritiska punkter.
Uppgift 1.7: Kedjeregeln i aktion: z(x,y)=f(x2+xy+y2) — beräkna zxx′′(1,1) givet information om f′ och f′′.